Mer än bara en huvudstad del 2

Dags för den andra delen om Stockholm, dess historia, nöjen och sevärdheter som staden bjuder på. I första delen skrev jag lite om stadens utveckling, hur och när den kom till att bli en stad och sedermera även vår huvudstad, om hur dansken invaderade staden under år 1520 för att sen drivas på flykt av Gustav Vasa under år 1523.

Stormaktstiden

Under stormaktstiden, som var under 1600-talet, fick staden sin allra första riktigt organiserade stadsplanering, under ledning av överståthållaren Clas Larsson Flemings styre. I samband med detta expanderade man också staden både i nordlig och sydlig riktning, som i dag är Norr- respektive Södermalm. Det var också under 1600-talet som Sveriges dåvarande slott, Tre kronor brann ner till grunden, år 1697 för att vara exakt. Resultatet av detta blev uppbyggnaden av det nya kungliga slottet, som står på sin plats än idag, över 300 år senare. I och med att staden utökades, fick bättre planering och där staten nu såg om sina boende, sågs också befolkningsantalet stiga allt mer och mer. Från ett par tusen invånare under 1400- och 1500-talet till att ligga på omkring 60 000 under mitten av 1700-talet. Det var även i samband med detta som Stockholm nu också intog en ledande position i landet gällandes industriutvecklingen, och blev under denna period vår ledande industristad.

Kraftig expansion

Den svenske kungen Gustav III som regerade i Sverige under 1771–1792 såg behovet av att staden också behövde utvecklas kulturellt och inte enbart se bostäder och industrier byggas. Han såg därför också till att staden fick en ordentlig uppbyggnad av det kulturella utbudet under sin regeringsperiod. Detta resulterade i att man grundade bland annat Konstakademin samt den Kungliga Operan. Stockholm började allt mer och mer växa fram till den ståtliga stad vi idag kallar vår huvudstad. Men det var långt ifrån en dans på rosor, då man även hade svårt att se efter alla boendes behov samtidigt som man försökte klara av den kraftiga expansion som pågick.

Expansionen skulle dock avta en aning under första halvan av 1800-talet, då man inte hann med att bygga i takt med att personer flyttade in till staden. Resultatet blev trångboddhet som i sin tur resulterade i bristande hygieniska förhållanden samt även svält och fattigdom. Vid mitten på 1800-talet hade befolkningen ökat med 50% på drygt 100 år, från 60 000 till lite över 90 000. Efterföljande två årtionden såg sedan denna siffra öka med över 130% från dessa dryga 90 000 till över 215 000 och detta under en 35 års period. Detta var också Stockholms största expansionsperiod någonsin, något som då tvingade stadsledningen att plocka fram en helt ny stadsplan, något som hamnade på stadsplaneraren och politikern Albert Lindhagens bord. Följden blev att man fokuserade sina krafter på både Norr- och Södermalm, där man utökade infrastrukturen och lät bygga mängder av bostäder till de nyanlända.  Inte nog med att infrastrukturen förbättrades, man lät också upprätta både gas- vatten- och elverk inom stadsgränsen, något som vid det här läget hade blivit ett måste.

Comments are closed.